Att gråta sig till sömns och vakna upp i en kudde helt dyngsur är inte något jag rekomenderar, men tur att man har vänner som förstår en och som stöttar en när det är som jobbigast. Tack!
Nu ska jag fortsätta mitt liv och dra mig inåt staden, snöiga staden,  tillsammans med Emelie. Vi ska fortsätta mitt anti-killar-liv. Hah!

Puss och Prutt.