Jag är hemma. Jag är glad. Jag är kall. Jag är trött. Jag är hungrig. Jag är hemsk. Jag är Amanda. Jag är femton år och åtta månader.

För att förklara mina text ovan ska jag ta en bit i tagen, dvs en dag i taget.

Söndag: Jag blev väckt av mamma när klockan var något för lite enligt mig, jag hade knappt sovit någon under natten och vaknade med huvudvärk. Ingen bra start! Jag satte mig i bilen, ny duschad och klar! Min bärbara dvd sattes på med The mentalist. Efter ett avsnitt och två och en halv timme till var vi framme, i Falun och Dalarna.
Det blev en dag fullspäckad med innebandy, fem jakobsbergmatcher såg jag och jag vet inte hur många utöver det jag satt bänkad framför. Skräp mat på Donken till lunch och middag på en pub inne i "staden".

Måndag: Ingen sovmorgon idag heller, väckar klockan ringde halv sex på morgonen och det var dags för min brorsas match 7:10. Efter det ett par till matcher. Mat på en pizzeria och sedan en film på bio, Alvin och gänget 2. Matcher igen och sedan middag på Scandic. Amerikans buffé. Mums!

Tisdag: Lika kallt som alla andra dagar. -20 minst!, på morgonen och sedan blev det något varmare framåt dagen. en fråga bara! Hur står folk ut med den kylan dagligen? Idag var det slutspel, dvs hela fyra matcher. Min brorsas lag togs sig hela vägen till finalen men där åkte de på torsk på 2-0.
Nästan direkt efteråt satte jag mig i bilen och dunkade Eminem i högtalarna hela vägen hem. Mysigt värre!

Okej, en lång med kortfattad text. Bye. bye.