Denna vecka har jag fått lämna och hämta två jättesöta och små barnrumpor från dagis. De är helt grymma båda två och jag älskar dem. Alexander, som pussar sin mamma på bilden ovan, är en hejare på att prata för att vara så liten. Han kan bl.a. sjunga hela staffan var en stalledräng. Moa, en liten tjej på fyra somrar kan både förstå och prata engelska bätte än mig(nästan).

Moa och Alexander helt fantastiska i alla fall, och om jag ska sitta och skriva allt de kan göra och hur bra de är på allt så får jag nog sitta tills solen reser sig igen...

btw, tack för alla fina ord jag fick från ett par inlägg därnere. Men jag vill bara tala om, hur mycket ni än talar om för mig hur mycket jag borde vara stolt över mitt utseende, så kommer jag nog aldrig tappa mina komplex ändå. Men ni ska veta att era ord värmer.. jag tar åt mig.

Un beso.